fyra dagar i amazonas

Vi har nu kommit tillbaka fran en fyra dagars tur i amazonas tillsammans med vara guider Abelino och Juan Carlos. Riktigt, riktigt bra. Mycket myggbett, en del regn och nagot enstaka stick som sved rejalt blandat med massa nya upplevelser.

Abelino ar den ordinarie guiden pa den har turen, men han talade ytterst begransad engelska. Han bor och har sin familj en en liten indianby ungefar en dagstur fran Puerto Ayacucho dar vi sov de tva forsta natterna. Han verkar vara en kille med humor och ett avslappnat satt som kan en hel massa om djur och natur har.

Juan Carlos ar en gammal van till touragenten som inte langre gor turistturer. Inte helt latt att gora sig forstodd med men det gar bra nar han ar nykter.

Dag ett: Vi blir upphamtade utanfor turagenturen dar vi far lamna storre delen av vart bagage. Efter lite strul med att fixa tillstand att ge oss ut pa floderna (nara gransen till columbia och sa dar) sa ger vi oss ivag. Efter ett par timmar i bil och ett par militarkontroller (alla vagar har dem) kommer vi till hamnen dar vi lastar av och fixar oss en rostig, langsmal bat med tak. Vi stannar och badar lite pa ett fint stalle i floden men i ovrigt aker vi nastan hela dagen. Inte mig emot da det ar valdigt vackert har. Juan Carlos berattar att han ar gammal guerillasoldat fran revolutionen och att CIA lag bakom mordet pa Olof Palme. Nar vi kommer fram har han fyllnat till lite pa rom och ol och somnar lite snabbt i baten medan vi lastar av. Sen gor de upp eld, lagar middag och hanger upp vara hangmattor. Mot slutet av matlagningen sa gar var kock inte langre rakt, Abelino ater och sover med sin familj. Inte ett jattestabilt intryck, men maten ar god och platsen underbar.

Dag tva: Juan Carlos botar sin cementkeps med tva ol och blir ett tag nastan outhardligt pladdrig. Jag tror att vi hundra ganger far hora att vi far bestamma vad vi vill gora medan vi forsoker klura ut vad vi kan valja mellan. Vi bestammer oss till slut for att fiska. Forst sa fiskar vi smafisk med brod som bete. Detta gar sadar. Abelino fick ett par fiskar och vi kompletterar med kottbitar och ger oss ut pa floden. Stora krokar, sanken och rev ar vad vi har. Vi provar ett par stallen och pirayorna nafsar ratt ofta pa betet, men det ar klurigt att fa dem pa kroken. Efter ett tag lyckas Abelino fa upp tva sma och till slut triumferar aven Axel med dagens storsta fangst. Jag ar avundsjuk och myggbiten.
Vi ater stekt piraya med potatis till lunch, smakar aborre. Sen springer vi runt i skogen och lar oss om olika vaxter och tittar pa en stor harig tarantella. Sen lagar vi middag och sover, idag kanns kocken nykter.

Dag tre: Jag vaknar med med feber och huvudvark. Antagligen pa grund av en daligt kyckling vi at i puerto ayacucho. Efter ett litet tag tar jag mig samman och vi ger oss ivag for att paddla uppfor en lite mindre flod till en annan sovplats. Vi lamnar baten dar det blir for grunt och fortsatter i en liten urgropt tradstam. Mycket maktigt med den tata skogen runtikring. Fran den nya sovplatsen tar vi sedan en promenad i ett omrade som ska innehalla fler djur, men vi ser tyvarr inte sa mycket. Mycket vackra fjarilar, nagon spindel och en del faglar. Vi far aven se en fin utsikt over Cerro Autana, Cerro Diabolo och den tredje som jag inte minns namnet pa som ar guden i Yanama-indianernas tro.
Val tillbaka fyra timmar senare ar det inte sa mycket kvar av dagen. Vi ater, sover och lyssnar pa regnet och ser blixtarna. Abelino har paddlat ivag med sitt gevar for att jaga, han sover i indianbyn.

Dag fyra: Frukost. Myggbett. Lite nacksparr. Nar Abelino kommer paddlar vi tillbaka nerfor floden och letar efter djur. Ser inte sa mycket. Men skogen ar grym. Sen akar vi mycket bat aven pa tillbakavagen. Juan Carlos berattar aterigen att han ar revolutionar, att CIA dodade Olof Palme och en massa andra hemskheter de gjort. Han berattade aven att han ar med i nagon sorts special ops-grupp med fore detta guerilla-medlemmar. Vi ser nagon bricka nagon gang. Han ger oss aven ett telefonnummer vi kan ringa for att fixa en kontakt med Zapatist-guerillan i Mexico nar vi kommer dit. Ratt spannande kille, vi ska kolla lite pa nagon video tillsammans med honom innan vi drar ocksa.

Sa det var det. Axle skulle skriva om Grand Sabana, men kunde inte logga in sa det kommer sen.

Slip n Slide away

Nu nar via har lite mer tid att skriva ska vi aven beratta aom den underbara dagen innan vi akte ut pa Amazonas. Det borjade med att vi nar vi letade efter turer stotte ihop med Luis, en kedjerokande indian som leder turbyran Coyote Expedition. Vi hade traffats innan, men nu skulle vi bestamma oss for honom. Sa vi ringde, och vips sa hamtade han oss med sin roda jeep utan dorrar. Vi tankte att nu bar det av till kontoret, men dar var det fel. Vi akte hem till Luis. Dar, i en liten trevlig kak blev vi presenterade for anledningen till bytet av plats. Luis tre tjocka och glada dottrar. Han var inte bara tourledare, autan aven matchmaker. Efter en stund av Beatleshysteri dar vi blev fotade med dem, med dem var for sig och sen med bara Hannes fick vi forslaget att aka och bada med dem. Vi tankte "Javisst!" och sen blev det hela mycket storre an vi tankt. Det var inte bara de frodiga dottrarna som skulle aka, utan aven deras elva vanner. Sa tillsammans med ett glatt venezulanskt gangungdomar lastade vi upp oss pa en pick-up och for ivag.

Vi trodde vi skulle till ett litet badstalle vid floden precis nara. Men aterigen nar det gallde var man aker med venezuleaner i bilar sa hade vi fel. Istallet hamnade vi vid vad som snarast kan liknas vid ett naturligt aventyrsbad. Starka strommar, spruatande sma backar och naturliga jacuzzis, och framforallt: Vatten ruschelkanan. Pa ett stalle gick vattnet fran en liten platta ner till en liten sjo, och dar rann vattnet over en stor platt hall pa ungefar 30 meter. Och dar akte man sa det stog harliga till. Efter att ha visats denna harliga kana blev vi bjudna pa ena harlig fiskrora och rom. Badandet fortsatte hela dagen, och vi akte hem. Men aventyret var inte slut for det.

Nar vi snackade med Luis sa ahan dyrt och heligt att han skulle borja jobba med resan, fixa mat och dryck. Och soma han gjorde det, fast inte som vi raknat med. Han jobbade pa drycken. Sa nar vi kom tillbaka sprudlade eldvattnets kalla vid Luis och hans polare pa trottoaren. Efter atta han valdigt manga ganger och valdigt tydligt fragat om vi inte ville skaffa oss en glad och tjock venezuleanska, skjutsade han oss till samtliga bankar i staden, och i den sista lyckades Hannes dra ut en och en halv miljon pa kortet. Inte sant man gor hemma i Svedala. Luis fick sina pengar, tackade for sig och slappte av oss vid hotellet dar vi trotta och glada somnade.

Nasta dag var det dags for aventyr. I Amazonas.

Vattenfall och soldater.

Nu har vi atervant efter fyra strapatsrika dagar i sydostra Venezuela. Det borjade med att vi blev hamtade av pa flyget av var tyske guide Ingo, som narmast kan liknas vid den andra Cleesetvillingen som blev hard istallet for rolig. Dock var han fortfarande barnsligt glad nar vi badade i vattenfallen, och det var nagot vi gjorde valdigt mycket. Med pa turen fick vi aven Thomas och Susanne, tva tyskar som varit pa stipendium i Caracas i fem manader, samt Miguel, den blasrorstokige spanjoren som sag ut som en Tintinskurk, samt hans fru Bianca. Vi akte runt i Ingos stora jeep, till diverse sevardheter dagarna i anda, mycket vattenfall, en guldgruva, en utsiktsplats och ater vattenfall. Nast sista dagen brande vi ner till Brasilianska gransen, och passade pa att ta en svang i sambans land. Ytterligare ett land vi besokt att pricka av pa listan. Efter att ha brant tillbaka 70 mil sa satte vi oss direkt pa nattbussen, och brande 70 till Puerto Ayacucho, som ligger precis pa den Colombianska gransen. Men det var inte utan problem, mitt i natten stannar bussen och yrvakna ser vi oss omkring, och in kliver ett par militarkladda pojkar och skriker lite, vips ska man ut ur bussen for genomsokning, och vi klarade oss utan problem. Men budskapet var lika tydligt som det var menat, Chavez styr landet med militaren. Och militaren har koll pa dig. Men nu ar vi alltsa framme och letar efter turer som ska ta oss med bat in i Amazonas. Det gar fint och om allt gar som det ska aker vi ut i fem dagar pa mandag.

Ciudad Bolivar

Efter att blivit bjudna pa diverse fardkost sa sov vi oss igenom halva landet. Pa bussen fanns aven ett schwieziskt par som aven de skulle till Ciudad bolivar. Vi overgav vara planer pa att bo centralt och tog oss istallet till en resort dryga milen utanfor staden dar man kunde sova i hangmattor, ata, dricka, spela biljard och prata med folk som kom tillbaka fran sina turer. Lagrets stora hjalte ar en polack som just kommit tillbaka fran en 20 dagar lang tur till fots uppfor angel falls och over grand sabana med en indianguide. Med digitalkamera och egentillverkat blasror trollband han sin publik.
Han har ocksa fatt for sig att hjalpa oss lite med vad vi bor se pa var tur igenom Guatemala och Mexiko och det tackar vi for och tar emot da vi inte har nagon guidebok annu. Vi kutar just nu runt i stan med tidigare namnda polack for att imorgon ge oss ivag pa en fyra dagar lang jeeptur over Grand Sabana.

Mycket noje med vad ni nu haller pa med//
Hannes och Axel

En margarita tack.

Sa var vi ater tillbaka i var stammisstad Puerto la Cruz, efter ett par dagar i semesterparadiset Isla de Margarita. Vi borjade med att ta nattfarjan till farjeterminalen pa on, ach dar hookade vi med en rumanska som kunde staden som sin egen bakficka, och genast drog med oss pa ratt buss. Val i Porlamar som ar deras storsta stad rekommenderade hon den inhemska frukosten "friterat brod med haj i", nagot jag och Hannes inte var sena att prova. Sedan skickade hon ivag oss med bussen till staden vi ville Juangriego, sa vi inte skulle hamna i fel hala.

Val i Juangriego hittade vi ett mysigt litet hotell som agdes av en kanadensare, dar vi fick ett fyrabaddarsrum for priset av ett dubbel. Juangriego ar kant for en sak, sina vackra strander och annu vackrare solnedganger, och det var precis vad vi kollade pa. Med en skon Cuba Libre i handen satt vi och kollade pa vykortssolnedgangar dagarna i andan, och vips var det dags att bege sig tillbaka. Vi tog oss tillbaka till Porlamar, overnattade, och tog nattfarjan tillbaka.

Nu ar vi pa vag in i skogen, till Ciduad Bolivar, som precis som allt annat i den har varldsdelen ar uppkallat efter Simon Bolivar, killen som befriade hela norra Sydamerika. Varje stad i hela Venezuela har en staty med killen pa ett torg dopt efter honom, och han har aven fatt tva lander och en valuta uppkallad efter sig. Det ar ju ratt bra jobbat.

Vatten, vatten, bara vanligt vatten (fast blatt och varmt).

Efter en hard dag pa sjon kan man doda for en Zingo, eller vad det nu ar man brukar saga.

Vi kom till vart nya hotell igar och borjade genast checka in utbudet pa att aka pa utflykt. Efter en liten stund hittade vi en liten dykbutik som for en billig penning kunde ta oss med ut pa sjon till nationalparken som bara bestar av sma steniga oar. Vi besokte tva stallen, och jag som inte har certifikat fick noja mig med att snorkla, medan Hannes och en tokig australiensare drog pa sig tuberna och forsvann i djupet. Det var fiskar i mangder, koraller i glada farger och rodbranda ryggar (Axel).

Nu stundar Isla de Margarita, Venezuelas svar pa Gotland, fast med kritvita strander, klarblatt vatten och Venezuleaner istallet for Stureplansmaffia.

Bagaget ar har!

Vi har efter en lang, lang, lang vantan slutligen fatt vart bagage. Klockan 9 igar kvall lokal tid stod vi pa Barcelonas flygplats och vantade pa tva jattesma paket inslagna i litervis med gladpack (man packar tydligen sa har omkring). Jag hoppas att Axel blir en ny manniska i och med det har, en manniska som inte ar sur for att han inte har linser, solkram, badklader osv. Jag vet att jag kommer bli det i alla fall.

Det forsta kladbytet pa nastan en vecka var oerhort valkommet, och vi kanner oss nu redo att ge oss ivag via hamnomradet i Puerto la Cruz till Isla Margarita. Darefter siktar vi pa en liten hala som heter Santa Fe som vi egentligen inte vet nagot om mer an att den ligger pa gransen till den stora nationalparken som utgor en stor del av landets ostra del.
Planen ar sen att ge sig av inat landet och se lite amazonas och vattenfall och liknande, vi har ju fortfarande ett litet tag pa oss.

Internetkafe personalen ar inte sa sugen pa att lata oss koppla in min bloggskrivarmaskin och da var spanska trots allt ar ganska begransad - las obefintlig - sa ar det svart att argumentera. Nar jag kommer hem kommer eventuellt att posta det langsta blogginlagget nagonsin sa att ni kan fa lasa allt igen och lite till.

De senaste dagarna har vi spenderat pa ett litet hotell med pool, strand bredvid, AC, frukost och jattetrevlig personal. TVA personer kunde till och med engelska. Den ena var hotelchefen Ivan som har fixat fram bagaget at oss, tack snalla Ivan. Den andra ar Joel som jobbar i koket. Han har varit valdigt trevlig och pratsam och igar skjutsade han oss efter arbetstid till Plaza de Mayor och fixade en battur till en liten paradisstrand at oss. Tack sa mycket Joel.

Lycka till i hostloven fran oss i varmen

Hotellet som gud glomde.

Efter att ha lamnat hufvudstaden Caracas satt vi i ett par timmar i en valdigt bekvam buss, vi for genom prunkande gronska och sma stader till strandstaden Puerto la Cruz, nordost om dar vi borjade. Och som det borjade, utan en aning till tillstymmelse till att hitta i den nu morka staden (klockan var val typ atta) borjade vi nu leta hotell. Fran bussstationen fick vi hjalp av en trevlig man att hoppa in i en taxi, som han skickade till ett bra hotell sa han, tyvarr blev det ett missforstand, och vi hamnade istallet i ett nedslackt kopcemtrum. Christal Park, Christal Plaza, skillnaden ma vara harfin, men det var den inte da. Sa med lite for lite pengar i ficken var det bara att borja vandra runt i staden och forsoka hitta ett hotell, och med tanke pa att en viss sprakforbistring radde sa var det ett aventyr vart namnet. Vi gick langs den stora vagen ett tag, insag att inget fanns dar och att om ci skulle ha en chans att hitta nagot skulle vi behova ta oss in pa de lite mindre och lite morkare gatorna. Sagt och gjort, vi travade vidare, en aning osakra. Vi hittade ett hotell som tyvarr inte kunde hyra ut till oss, om det var for att de saknade plats, dubbelrum eller bara inte gillade oss rader det fortfarande diskussion om. Sa vi gick, och gick, och gick, och hittade till slut ett trevligt litet ruckel som osokt fick tankarna att fardas till filmer om engelsk arbetarklassslum och de dar sjaviga hotell som folk alltid hittas mordade pa i filmer. Och eftersom taxin tagit overpris (vi fick aldrig en chans att forhandla eftersom den trevliga mannen bara satte oss i den) var vi lite kort pa pengar, men efter sakert femtons minuter forhandling med gester och ritande med en gammal rynklig tant i receptionen (ni vet de dar rynkiga tanterna som man bara hittar i sydliga lander) sa lyckades vi fa ett rum mot att vi betalade alla vara pengar, plus 20 dollar i insats, som vi skulle fa tillbaka nar vi kom med resten av pengarna dagen darpa. Glada i hagen knatade vi in pa hotellrummet, och insag vart vi hamnat. Alla elsladdar var lagade med eltejp, det var roda flackar i dushen och tacket i sangen (det var bara en stor sang) hade konstiga svarta flackar. Airkondition eller annan ventilation var inte att tala om, och stallet lag brevid en vag som lat som E4an. Ladorna var fulla med gammalt skrap, och varmvatten saknades. Allt detta till ett pris vardigt ett schysst tre-stjarnigt.

Men men, det ar val det som kallas aventyr, och det ar ju sadant man vill ha. Aven om jag garna hade sluppit killen som sprang runt klockan tva pa natten och vackte alla genom att sta och sparka pa dorrarna i korridoren.

Venezuleanerna rapporterar.

Sa var vi antligen har i det forlovade landet langt borta. Solen skiner, stranden ar najs, bagaget har flygbolaget trollat bort och vi har for tillfallet gett upp uppbackpacker planerna och chillar pa playan med varan vaskbarare.

Vi landade i Caracas och tog en alldeles for dyr taxi till hotellet, ett trevligt hotell me annu trevligare personal. Framfor allt Augusto, denna klippa i stormen och flygbolagshatare, hjalpte oss med allt och ar vard ett sarskilt tack. Vi har aven hunnit med arga tonarspojkar och vilsa i morka staden utan bokat hotellrum, men vi lever och ar med halsan i behall. Skot om er och gor inget dumt.

Langre inlagg ar skivet och kommer nar vi far lite sladdar fran bagaget.

Puss fran Axel och Hannes.