Cause I would walk fivehundred miles.
Efter att ha hangt i Antigua var det dags att bege sig vidare, och inte till vad som helst. utan till varldens vackraste sjo, Lago Atilan. Vi tog oss var vana trogen fram med lokalbussarna, och efter ett par byten var vi framme. Staden var Panjachel, beromd for sin marknad, och det var inte en underdrift. Overallt man tittar ser man stand med tyger, vaskor, dukar och andra grejer. Vi stannde dock bara en natt, morgonen efter hoppar vi pa en bat och branner over sjon till nasta stad, San Pedro. Har lyckas vi sla rekord i billighetsboende, 15 pix per person, och da ingar en 10-aringen fran Ikea-reklamen. Vi traffar aterigen pa vara kanadensiska vanner, Diane och Emelie, som vi traffar vart vi an tar oss. Antigua, Panjachel, och nu San Pedro.
San Pedro var en riktigt liten och mysig stad, byggd i en backe som far Hammerbybacken att verka som en pannkaka (dvs. platt). Efter att ha knatat runt satter jag mig och samlar poang. Stekande sol, en kall ol och Nietzsche. Intellektualiteten hagrar. Kvallen agnas at biljard, dart och livejazz pa det lokala haket Buddha, mycket uppskattat. Morgonen efter borjar dock hojdpunkten med sjovistelsen. Promenaden. Vi har helt enkelt planerat att knata tillbaka till Panjachel, en utflykt pa nagon mil. Raddaren i noden stavas hotellinnehavaren i Panjachel, ty vi fick lamna vara femtonkilosvaskor dar, men lofte om att atervanda dagen darpa. Sa nu har vi istallet varsin liten vaska, nagot som visade sig livsnodvandigt, da vagen ar minst sagt kuperad. Epitetet Varldens vackraste sjo lever den verkligen upp till, det klarbla vattnet ar omgivet av vulkaner och skogen vaxer anda ner till vattnet. Efter ett par (10-16) timmars promenad med fantastiska vyer nar vi antligen malet, och vi belonar oss pa det enda sattet mojligt. Banana-Split. Vi vilar ut pa hotellet och ater sedan de som pa ren svenska kallas brakmiddag. Kott, banor, tortillas, korv, nachos, ris, den godaste maltiden hittils ar ett faktum.
Dagen efter var det dags for det stora aventyrets storsta aventyr. Det som folk skrattat at nar vi berattat och som ar den storsta utmaningen pa resan. Bussresan in i Mexiko. Vi beger oss tidigt till bussstationen, och borjar aka. Vi aker buss efter buss efter buss- Byter pa orakneliga stallen (om man inte rakna till mer an tre). Tillslut landar vi i gransstaden och beger oss in i gransstationen for att fa utstampel fran Guatemala. Han som star bakom disken ar en sakallad skon snubbe, och bjuder oss pa chilisas till vara brodbitar. Att den var sa stark att ogon tarades roade honom bara mer. Sen ar det dags for att ta oss till den Mexikanska migrationskontoret. Det ar fyra kilometer. Tar vi en taxi? Tar vi en buss? Nej, vi ar harda som sten och gar istallet. Nagot som visade sig vara ett lyckodrag da utsikten fran vagen var makalos.
Vi far fara stamplar, vaxlar lite pengar och hoppar in i en minibuss till nasta stad, Comita. Nu ar det sa fruktansvart kallt (det blir sa nar solen gar ner) att jag har nagot som kan liknas vid feberfrossa och knappt kan prata. Vi tar ut lite pengar och hittar ett hotell som vi prutar ner till halva priset. Jag baddar ner mig i sangen med tre tacken fullt pakladd och skakar som en slagborr, medan Hannes springer ivag och koper chips och cola.
Idag tog vi bussen till nasta stad, San Cristobal, som ar fullproppad med jattevackra kyrkor, turister och Zapatister. Prutade aterigen en ett hotell, och at Creme Caramel. Vad mer kan man begara av en dag?
San Pedro var en riktigt liten och mysig stad, byggd i en backe som far Hammerbybacken att verka som en pannkaka (dvs. platt). Efter att ha knatat runt satter jag mig och samlar poang. Stekande sol, en kall ol och Nietzsche. Intellektualiteten hagrar. Kvallen agnas at biljard, dart och livejazz pa det lokala haket Buddha, mycket uppskattat. Morgonen efter borjar dock hojdpunkten med sjovistelsen. Promenaden. Vi har helt enkelt planerat att knata tillbaka till Panjachel, en utflykt pa nagon mil. Raddaren i noden stavas hotellinnehavaren i Panjachel, ty vi fick lamna vara femtonkilosvaskor dar, men lofte om att atervanda dagen darpa. Sa nu har vi istallet varsin liten vaska, nagot som visade sig livsnodvandigt, da vagen ar minst sagt kuperad. Epitetet Varldens vackraste sjo lever den verkligen upp till, det klarbla vattnet ar omgivet av vulkaner och skogen vaxer anda ner till vattnet. Efter ett par (10-16) timmars promenad med fantastiska vyer nar vi antligen malet, och vi belonar oss pa det enda sattet mojligt. Banana-Split. Vi vilar ut pa hotellet och ater sedan de som pa ren svenska kallas brakmiddag. Kott, banor, tortillas, korv, nachos, ris, den godaste maltiden hittils ar ett faktum.
Dagen efter var det dags for det stora aventyrets storsta aventyr. Det som folk skrattat at nar vi berattat och som ar den storsta utmaningen pa resan. Bussresan in i Mexiko. Vi beger oss tidigt till bussstationen, och borjar aka. Vi aker buss efter buss efter buss- Byter pa orakneliga stallen (om man inte rakna till mer an tre). Tillslut landar vi i gransstaden och beger oss in i gransstationen for att fa utstampel fran Guatemala. Han som star bakom disken ar en sakallad skon snubbe, och bjuder oss pa chilisas till vara brodbitar. Att den var sa stark att ogon tarades roade honom bara mer. Sen ar det dags for att ta oss till den Mexikanska migrationskontoret. Det ar fyra kilometer. Tar vi en taxi? Tar vi en buss? Nej, vi ar harda som sten och gar istallet. Nagot som visade sig vara ett lyckodrag da utsikten fran vagen var makalos.
Vi far fara stamplar, vaxlar lite pengar och hoppar in i en minibuss till nasta stad, Comita. Nu ar det sa fruktansvart kallt (det blir sa nar solen gar ner) att jag har nagot som kan liknas vid feberfrossa och knappt kan prata. Vi tar ut lite pengar och hittar ett hotell som vi prutar ner till halva priset. Jag baddar ner mig i sangen med tre tacken fullt pakladd och skakar som en slagborr, medan Hannes springer ivag och koper chips och cola.
Idag tog vi bussen till nasta stad, San Cristobal, som ar fullproppad med jattevackra kyrkor, turister och Zapatister. Prutade aterigen en ett hotell, och at Creme Caramel. Vad mer kan man begara av en dag?
posted by shoulder at 2:48 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home