Mexikanska mediciner

Sa var allt bra igen, jag ar frisk som en notkarna, solen skiner och jag drar till flygplatsen for att overnatta ikvall. Hannes dyker i grottor och stannar i ett par dagar till innan han aker till vastindien och moter upp sin familj. Sjalv aker man hem och jobbar pa CityMail igen.

Allt ar inte en dans pa rosor.

Sa kom Kharma-polisen slutligen ifatt mig. Mina senaste dagar stavas feber och krakningar. Dock har jag varit hos en farbor doktor som skrivit ut sa mycket piller han bara kunde, och konstaterade att det inte var malaria. Sa formodligen ar det val typ influensa. Hoppas bara jag hinner bli frisk tills jag ska hem.

Cause I would walk fivehundred miles.

Efter att ha hangt i Antigua var det dags att bege sig vidare, och inte till vad som helst. utan till varldens vackraste sjo, Lago Atilan. Vi tog oss var vana trogen fram med lokalbussarna, och efter ett par byten var vi framme. Staden var Panjachel, beromd for sin marknad, och det var inte en underdrift. Overallt man tittar ser man stand med tyger, vaskor, dukar och andra grejer. Vi stannde dock bara en natt, morgonen efter hoppar vi pa en bat och branner over sjon till nasta stad, San Pedro. Har lyckas vi sla rekord i billighetsboende, 15 pix per person, och da ingar en 10-aringen fran Ikea-reklamen. Vi traffar aterigen pa vara kanadensiska vanner, Diane och Emelie, som vi traffar vart vi an tar oss. Antigua, Panjachel, och nu San Pedro.

San Pedro var en riktigt liten och mysig stad, byggd i en backe som far Hammerbybacken att verka som en pannkaka (dvs. platt). Efter att ha knatat runt satter jag mig och samlar poang. Stekande sol, en kall ol och Nietzsche. Intellektualiteten hagrar. Kvallen agnas at biljard, dart och livejazz pa det lokala haket Buddha, mycket uppskattat. Morgonen efter borjar dock hojdpunkten med sjovistelsen. Promenaden. Vi har helt enkelt planerat att knata tillbaka till Panjachel, en utflykt pa nagon mil. Raddaren i noden stavas hotellinnehavaren i Panjachel, ty vi fick lamna vara femtonkilosvaskor dar, men lofte om att atervanda dagen darpa. Sa nu har vi istallet varsin liten vaska, nagot som visade sig livsnodvandigt, da vagen ar minst sagt kuperad. Epitetet Varldens vackraste sjo lever den verkligen upp till, det klarbla vattnet ar omgivet av vulkaner och skogen vaxer anda ner till vattnet. Efter ett par (10-16) timmars promenad med fantastiska vyer nar vi antligen malet, och vi belonar oss pa det enda sattet mojligt. Banana-Split. Vi vilar ut pa hotellet och ater sedan de som pa ren svenska kallas brakmiddag. Kott, banor, tortillas, korv, nachos, ris, den godaste maltiden hittils ar ett faktum.

Dagen efter var det dags for det stora aventyrets storsta aventyr. Det som folk skrattat at nar vi berattat och som ar den storsta utmaningen pa resan. Bussresan in i Mexiko. Vi beger oss tidigt till bussstationen, och borjar aka. Vi aker buss efter buss efter buss- Byter pa orakneliga stallen (om man inte rakna till mer an tre). Tillslut landar vi i gransstaden och beger oss in i gransstationen for att fa utstampel fran Guatemala. Han som star bakom disken ar en sakallad skon snubbe, och bjuder oss pa chilisas till vara brodbitar. Att den var sa stark att ogon tarades roade honom bara mer. Sen ar det dags for att ta oss till den Mexikanska migrationskontoret. Det ar fyra kilometer. Tar vi en taxi? Tar vi en buss? Nej, vi ar harda som sten och gar istallet. Nagot som visade sig vara ett lyckodrag da utsikten fran vagen var makalos.

Vi far fara stamplar, vaxlar lite pengar och hoppar in i en minibuss till nasta stad, Comita. Nu ar det sa fruktansvart kallt (det blir sa nar solen gar ner) att jag har nagot som kan liknas vid feberfrossa och knappt kan prata. Vi tar ut lite pengar och hittar ett hotell som vi prutar ner till halva priset. Jag baddar ner mig i sangen med tre tacken fullt pakladd och skakar som en slagborr, medan Hannes springer ivag och koper chips och cola.

Idag tog vi bussen till nasta stad, San Cristobal, som ar fullproppad med jattevackra kyrkor, turister och Zapatister. Prutade aterigen en ett hotell, och at Creme Caramel. Vad mer kan man begara av en dag?

Full fart framat!

Ni far ursakta att vi har varit underjord ett litet tag nu men vi har haft fullt upp att se sa mycket av Guatemala det bara gar pa en vecka. Sammanfattningsvis kan man val saga att det har varit klart kallare an beraknat och jag har sovit flera natter i mitt medtagna understall, och som en foljd sitter vi nu bada forkylda i ett annu kallare Mexico. Men strunt samma, har kommer en liten sammafattning av vara dagar i Guatemala.

Vi var som senast namdes i Flores for att se Mayatemplen i Tikal, vilket egentligen lag lite av var rutt. Templena var jattefina och vi sprang runt och svettades och gick i ett orakneligt antal stentrappsteg under ett par fina timmar. Manga bilder utlovas. Nar vi kom tillbaka stortade vi raka vagen till busscentralen och kopte ett par biljetter tillbaka till Guatemala City varifran vi ska ta oss till Antigua som ar den fore detta huvudstaden innan den forstordes i en jordbavning nagon gang. Nu ar en dock ateruppbyggd och fungerar som turistmagnet med sina gamla byggnader och ruiner och kyrkor och marknader och avloppssystem fran 1500-talet (enligt en lapp om att inte kasta papper i toaletten).

Dit tog vi oss ocksa. Dock sa lyste fruktpolisen med sin franvaro pa vagen tillbaka vilket ledde till att vi kom fram till Guatemala City nagonstans i trakterna av en och en halv timme tidigare an beraknat. Jag skulle tro att detta var forsta gangen vi konfronterades med det overaskande kalla natterna ordentligt. Vi tog en taxi till en plats dar kycklingbussarna forhoppningsvis skulle komma att borja avga inom en inte alltfor avlagsen framtid och stod och huttrade mellan klockan kvart over fem till kvart i sex ungefar tillsammans med en gumma och en ung man som plockade iordning sitt forsaljningsstand. Bussen kom och det var fortfarande kallt, men vi var i alla fall pa vag.

Antigua visade sig vara en jattemysig stad. Vi bodde tva natter pa ett hostel drivet av franska hippiefaschister (Axels formulering) dopt till Jungle Party av alla namn man nu kan valja. Det ingick hur som hellst frukost och det var ett mysigt kafe utanfor rummen med en stor LCD-tv och massa filmer att kolla pa. Dessutom en del trevliga manniskor. Jag begav mig av redan forsta eftermiddagen/kvallen for att klattra upp pa och kolla pa en vulkan som det fortfarnde rann en del lava ur (till skillnad fran det mesigare flodet vi sag vid volcan Arenal). Jag lyckades dessutom bli sponsrad pa intradet i sjalva parken av ett gang trevliga svenskar jag traffade vid biljettkuren strax efter det att jag insag att jag behovde ytterligare pengar utover de jag redan betalat och att jag inte hade nagra med mig. Det loste sig hursomhellst jattebra och jag fick trevligt sallskap upp i molnen och morkret. Inte lika tydliga men mojligtvis ganska konstnarliga bilder utlovas.

Nar jag kom hem rapporterade Axel om kvinnoklader och twister och dart och gratis smaol (som i sma ol med ring och prickar) vilket gav mig kanslan av att jag kanske missade nagot men det far vara som det ar med det. Jag har i alla fall sett mer lava an honom.

Andra dagen sprang vi runt och sag pa hus, marknaden och film. Samt at glass, vilket vi har gjort ratt mycket pa sistone. Man skulle kunna saga att banandieten som vi utvecklade i samband med kontantbristen i Puerto Columbia pa sistone har degenererat till nagot som jag skulle vilja kalla banasplit-dieten. Det galler att halla sig i trim.

Nu ar det fruktsmugglare serru, nu galler inga regler!!!

Nu har vi landat i Guatemala City och tagit nattbussen till Flores, en liten pitoresk smastad som fungerar som stopp och boende innan vi tar oss en dag till Tikal. Det ar en av de fetaste gamla staderna fran forr, med mycket stentempel och ater stentempel utlovat.

Vi har varit med om det mesta pa resan, men an upphor vi inte att forvanas. Nattbussen stannades. Militarkladda manniskor omringade bussen och alla vaktes brutalt av att ljuset tandes i bussen. Nagon kommer in och ropar och alla skyndar sig ut. Herregud tanker vi, nu ar var sista stund kommen.
Val utanfor sitter en stor skylt med saker som man inte far ta med in i omradet. Det ar bara frukter pa listan. Bussen genomsoks grundligt, vaskor visiteras och militarerna ser arga ut. Allt i jakt pa illegal frukt. Fruktansvart.

Halla dekadens min gamle van.

Det finns mycket som vi saknat ar nere, nagelfil, varmvattendusch, och framforallt, popklubbarna. Just det dar att bara ga ut och dricka billig ol och skaka massa rumpa har man ju faktiskt inte gjrt pa snart tva manader, tills igar. Det hela borjade i Puntarenas dar vi sov en natt innan vi skulle vidare till San José. Dar traffade vi Sander som ocksa skulle hit, sa vi hangde lite med honom. Efter bussresan visade han oss ett bra hotell, lite fina delar av staden samt en lunchrestaurang. Redan har tandes hoppet om en bra dag, ty de hade en Jukebox. Sa efter all popmusiksabstinens vi vi antligen hora 12:51, Radiohead, Dylan och Depeche. Helt pa sin plats. Vi gjorde upp att mota honom dar senare pa kvallen. Sagt och gjort, hem ombyte och tillbaka.

Vi satsade stenhart pa Jukeboxen, popmusiken rullade, och vi vantade pa honom. Efter ett tag kom han, och vi bestamde oss for att ga vidare efter en ol. Forst gick vi till en typisk rockklubb, liten, rokig och the Doors-planscher pa vaggarna, men av nagon anledning tolkade var vard det som att vi inte ville in, sa vi gick vidare. Da visade han oss en strippklubb, som vi forklarade att vi inte var speciellt sugna pa, jag vet inte om det var hans egen tolkning, eller att vi sa att vi "inte var intresserade av sant", som gjorde att han tog med oss till stopp nummer tre.

Bogdiscoklubben.

Efter att ha hardforhandlat med vakterna pa ett satt som inte funkat i Sverige (-Har ni pass? -Nej. -Har ni Id? -Nej. Har ni nagotsomhelst som kan visa hur gamla ni ar? -Nej. -Okey da, valkomna.

Klubben var liten, musiken hog, och flickorna fa. Vi kopte oss en ol och stallde oss med var van i ett horn och mest kollade och funderade pa om vi skulle vidare. Men eftersom de spelade sjukt mycket bra musik kunde vi inte ga. Vem kan motsta ett nittiotalsmedley med Madonna, Ace of Base, Rednex, Spice Girls och Five efter manader av bara kass spansk reaggeton? Det visade sig sedan att det har var Sanders stammishak, han kande halva klubben och det tog inte lang tid innan han dansade runt i bar overkropp. Men men, det var ju bara att tuta och kora tankte vi, och det tog inte lang tid innan vi dominerade dansgolvet pa ett satt som inte setts sen gamla SoundClash tider.

Efter ett par timmar andrades musiken till nagonsorts lokal dans musik, och det var bara att tacka och bege sig hemmat i den Costa Ricanska natten Med pipande oron och genomblota klader, men valdigt valdigt glada.

La Fortuna och Montezuma

Efter Cahuita tog vi oss tvars over landet via diverse bussar till la Fortuna for att se den beromda vulkanen Volcan Arenal och fira Axels 20arsdag (gratulationer kan lamnas har, via mail eller personligen om ni lyckas hitta oss). Vulkanen var haftig aven om den inte slappte ur sig lika mycket lava som under sina glansdagar pa 70- och 80-talen. Tack vare var enastaende inkastare till hotell och prutade vulkanturer fick vi aven bada i varmvattenkallor drickandes kall ol. Mycket bra satt att fira en fodelsedag. Vi fortsatte kvallen med gigantiska argentiska stekar och fantastisk goda fruktdrinkar innan vi efter att ha spenderat ungefar en dubbel dagsbudget gick till sangs for att forbereda oss infor annu fler bussresor imorrn.

Dagen efter gick resan via tre bussar och en farja till Montezuma, som tack vare nastan osannolika tidsprickningar gjorde att vi var framme samma kvall. Vi tog in pa ett litet hostel dar all inredning var i samma morka tra. Tak, vaggar, sangar, hyllor och sa vidare. Billigt och mysigt - pa grund av fodelsedagsfirande ar vi tvungna att ta det lite lugnare med pengarna ett par dagar nu. Vi spenderade i alla fall tva och en halv dag har med langa promenader och vackra vattenfall. En och annan fruktdrink och tom houseklubb hann vi aven med.

Vi har nu lamnat Montezuma och tagit oss till Puntarenas (darifran farjan gar) for att har insupa lite sista stilla havsluft innan vi imorgon eftermiddag tar oss till San Jose innan vi flyger ut ur landet den 14e. Costa Rica har varit riktigt bra och vi har hort mycket fina ord om Guatemala sa vi har stora forhoppningar om sista etappen pa var resa.

Cahuita

Sa har vi nu landat i den lilla semester orten Cahuita, pa den ostra kusten. Det var inte utan en klump i magen vi satte oss pa bussen och insag en sak vi inte varit drabbade av forr. Det fanns vita omkring oss. Inte en eller tva, utan en hel busslast. Nar man i Venezuela varit ensam viting overallt var det har raka motsatsen. Overallt var det jankare, tyskar och ater jankare. Men men, skam den som ger sig, tankte vi, och inspekterade staden pa det enda sattet ett stad kan och bor inspekteras ordentligt. I turordning: Hotell, ol, mat, biljard och ol samt avslutningsvis ett par ol. For har de tillskillnad fran Venezuela nagot som kan kallas ol, och sadana initiativ ska naturligtvis uppmuntras. Biljarden gick fantastiskt bra, och jag satte en hoppstot det kommer skrivas lovsanger om.

Dagen efter, dvs. igar, tankte vi att vi skulle in i naturreservatet. 8.3 kilometer, en sengangare, vralapor (de horde vi dock bara), stora fjarilar och gamar senare var man ratt nojd. Framfor allt med de vanliga aporna som jag glatt skrek till nar jag sag, Hannes bojer sig langsamt ner for att satta ner vaskan for att inte skramma den, vips var den istallet framme for att kolla i vaskan. Och da gick djungeltelegrafen, pa mindre an tio sekunder var vi omgivna av sju atta apor som rykte i packningen. En fick tag pa solkramen, men insag att det inte var nagot att ata. Dagen avslutades med ol och lite live-reagge, samt en full amerikansk vegan som bjod oss pa en shot kallad "gringo-killer". Den smakade typ som tequila, fast mindre.

Idag gick jag upp innan jag gick och la mig for att sticka ut och fiska. Hannes foljde inte med eftersom han i Venezuela tittade pa fiskar, sa nu star hoppet om att fanga middag till mig. Det borjar bra, och efter att ha glidit runt i fyra timmar har jag, och de tva oerhort macho amerikanska gubbarna som var med dragit upp ett par fiskar var. Middagen ar raddad. Sen klippte sig Hannes med trimmern pa tva millimeter, jag sov och snart stundar middag.

Imorgon: avfard.