Hotellet som gud glomde.

Efter att ha lamnat hufvudstaden Caracas satt vi i ett par timmar i en valdigt bekvam buss, vi for genom prunkande gronska och sma stader till strandstaden Puerto la Cruz, nordost om dar vi borjade. Och som det borjade, utan en aning till tillstymmelse till att hitta i den nu morka staden (klockan var val typ atta) borjade vi nu leta hotell. Fran bussstationen fick vi hjalp av en trevlig man att hoppa in i en taxi, som han skickade till ett bra hotell sa han, tyvarr blev det ett missforstand, och vi hamnade istallet i ett nedslackt kopcemtrum. Christal Park, Christal Plaza, skillnaden ma vara harfin, men det var den inte da. Sa med lite for lite pengar i ficken var det bara att borja vandra runt i staden och forsoka hitta ett hotell, och med tanke pa att en viss sprakforbistring radde sa var det ett aventyr vart namnet. Vi gick langs den stora vagen ett tag, insag att inget fanns dar och att om ci skulle ha en chans att hitta nagot skulle vi behova ta oss in pa de lite mindre och lite morkare gatorna. Sagt och gjort, vi travade vidare, en aning osakra. Vi hittade ett hotell som tyvarr inte kunde hyra ut till oss, om det var for att de saknade plats, dubbelrum eller bara inte gillade oss rader det fortfarande diskussion om. Sa vi gick, och gick, och gick, och hittade till slut ett trevligt litet ruckel som osokt fick tankarna att fardas till filmer om engelsk arbetarklassslum och de dar sjaviga hotell som folk alltid hittas mordade pa i filmer. Och eftersom taxin tagit overpris (vi fick aldrig en chans att forhandla eftersom den trevliga mannen bara satte oss i den) var vi lite kort pa pengar, men efter sakert femtons minuter forhandling med gester och ritande med en gammal rynklig tant i receptionen (ni vet de dar rynkiga tanterna som man bara hittar i sydliga lander) sa lyckades vi fa ett rum mot att vi betalade alla vara pengar, plus 20 dollar i insats, som vi skulle fa tillbaka nar vi kom med resten av pengarna dagen darpa. Glada i hagen knatade vi in pa hotellrummet, och insag vart vi hamnat. Alla elsladdar var lagade med eltejp, det var roda flackar i dushen och tacket i sangen (det var bara en stor sang) hade konstiga svarta flackar. Airkondition eller annan ventilation var inte att tala om, och stallet lag brevid en vag som lat som E4an. Ladorna var fulla med gammalt skrap, och varmvatten saknades. Allt detta till ett pris vardigt ett schysst tre-stjarnigt.

Men men, det ar val det som kallas aventyr, och det ar ju sadant man vill ha. Aven om jag garna hade sluppit killen som sprang runt klockan tva pa natten och vackte alla genom att sta och sparka pa dorrarna i korridoren.